Den jättelika rovan

Rysk folksaga bearbetad till modern tid.

Text: Henriette Barkow

Bild: Richard Johnson

Översättning till svenska: Karin Sohlgren

Lyssna på boken på engelska

Den jättelika rovan  –  Sagolek i Rinkeby med Karin Sohlgren – och Ana-Marija Todorov. Texten kommer från ett arbete för Tema Modersmål – Flerspråkighet i förskolan. Skolverket köpte in boken och en plansch Odla en solros som delades ut gratis till många förskolor i landet, dessutom la vi ut översättningar och inläsningar på tolv språk som duktiga modersmålslärare översatt och läst in på webbsidan( som nu är nedlagd.) Ana-Marija blev sedan författare till diktsamlingen ”Fröken forever”.

Bilderboken bygger på den gamla ryska folksagan om gubben och gumman som odlar en jättelik rova och får ta hjälp av olika djur för att dra upp den. Här utspelar sig historien i en miljonprogramsmiljö. Barnen i en förskola/skola och deras fröken odlar grönsaker i skolans trädgård. Att barnen har olika ursprung är helt naturligt liksom höghusen och trafiken i bakgrunden. Att ett av barnen – Samira – är rullstolsburen är inget som påpekas. Engelska barn känner kanske igen Larry, som resanderom – han är bara ett av barnen men det är först när alla barn är med som rovan kommer upp!

När jag mötte barnen för sagolek i Rinkeby knöt jag an till deras värld där de höga husen  är bakgrund till lekplatser, grönområden med koloniträdgårdar, torget där man köper grönsaker och så Folkets Hus där biblioteket ligger.  Jag hade förstorat upp foton så barnen känner igen sig – var är vi nu?

De som kör förbi Rinkeby och andra liknande områden och bara ser höga hus i betong hoppas jag får en tankeställare – här är mycket grönt och roliga lekplatser med många barn.

När jag öppnade dörren till sagorummet spelar jag en skiva med Lennart Hellsings grönsakssånger – om Peter Palsternack, Selma Selleri och Gabriel Gräslök – vi sjunger och dansar in med några enkla rörelser till sångerna.

På bänkarna där barnen sitter hade jag lagt tyger i olika färger – som representerar grönsakernas färger och även de andra färgerna som finns med i berättelsen. Små fåglar som sjunger om man trycker på dem (finns att köpa från Naturskyddsföreningen) får illustrera att nu, när sagan börjar är det vår.

Barnen sitter ner och jag börjar berätta med hjälp av bokens bilder. Först skall vi göra i ordning jorden, vi gräver och krattar – jag visar rörelserna och barnen gör rörelserna i luften. Vi gör fåror i jorden, sår frön och nyper till.  Jag har kopierat och plastat in de olika grönsaksbilderna i boken så barnen kan titta och föreställa sig vilka frön vi sätter. Sen är det dags att vattna – med en liten vattenkanna – och så kommer solen – härligt varmt – och lyssna! nu regnar det (med hjälp av en regnstav som är ett latinamerikanskt instrument).

Ibland tar jag fram en mask (handdocka) som gräver i jorden och ett bi (handdocka) som flyger från blomma till blomma med frön. Jag markerar nyckelorden så att de blir konkreta för barnen – och vi försöker hitta orden på olika språk.

Nu går barnen i boken på sommarlov och när de kommer tillbaka har alla grönsaker vuxit upp. Vi ser oss om i rummet på alla färgglada tyger, känner de igen färgerna på grönsakerna? Mitt i den bruna jorden har det kommit upp en rova – en rova sydd av tyg har legat gömd under det bruna tyget som föreställer jord.

Men – titta på rovan, den har blivit jättelik!!! Hur skall vi få upp den? Barnen i boken kommer med olika förslag: en helikopter (Kieran), en lyftkran (Tariq), en grävmaskin (Kate). Jag försöker visa med kroppen hur de olika maskinerna fungerar. Många barn känner igen och några kan namnen på sina språk.

Sen är det Samira som får idén att binda ett rep om rovan. Hon sitter i rullstol men det kan ju barnen upptäcka senare, det behöver inte poängteras. Först försöker pojkarna och sen flickorna, som tycker att de är starkare. När alla försöker tillsammans går det bättre men inte förrän den Larry är på plats kommer rovan upp – alla måste hjälpas åt för att lyckas!

När rovan är uppe blir det kalas i boken men först skall vi leka hela sagan tillsammans. Barnen kommer upp på golvet och vi gör alla rörelser gemensamt – gräver, krattar, gör fåror, sätter frön, nyper ihop, vattnar etc. Barnen får turas om med fåglarna och masken, biet. Vi leker helikopter, grävskopa och lyftkran. Särskilt roligt är det när vi ska dra upp rovan – som är jag – och barnen drar av alla krafter!  Rovan svänger hit och den svänger dit och nu, nu är rovan uppe! Vi skördar också alla andra grönsaker. Vad det skall smaka gott!

Nu sitter vi ner igen. Jag har gjort bilder av många olika grönsaker och vi pratar om vad de heter men de som är med i sagan är roliga att smaka på, jag brukar bjuda på rädisor, morotsbitar kanske lite palsternacka och selleri – men viktigast är kålroten den vill alla barn smaka på! Vi smakar och lagar sen till en riktigt god låtsassoppa.

De flesta barn är trötta nu men om tiden – och orken – räcker till tar jag fram en lek från min barndom. Då lekte barn och vuxna tillsammans en grönsakslek där alla blev tilldelade ett grönsaksnamn. En ställde sig i mitten och ropade upp grönsakerna – ”paprika, paprika, paprika” – och då skulle den som var paprika skynda sig att ropa ”paprika” – den som inte hann ropa fick stå själv. Lite svårt för de mindre barnen kanske men varför inte försöka?

Börja med de vanligaste grönsakerna och bygg på vartefter. De långa namnen är svåra att lära men gör det lättare att hinna ropa – ”palsternacka” är roligt men ”dill” kräver träning!  Jag målade bilder av grönsaker som jag plastade in och lät barnen öva med i några barngrupper, jag har lekt med barn i olika åldrar, alla barngrupper är olika och man får känna sig fram. De inplastade grönsakerna var perfekta när jag lekte med funktionshindrade barn som hade svårt att tala, de räckte bara upp sin grönsak!

Allra sist sjunger vi och dansar grönsakssångerna igen och så är sagostunden slut för den här gången! Jag har förberett en mapp med material till grupperna att följa upp sagan med. Sångtexterna finns med och nyckelorden i boken i en lista över orden så att förskolan kan följa upp efteråt. Tanken är att barnen skall kunna knyta orden till bilderna i boken och lägga till sina egna språk.

Dessutom finns ju sagan i den ursprungliga versionen med mycket humor och dramatik som är rolig att leka och dramatisera tillsammans med barnen. Sagan är känd i många länder så chansen är stor att föräldrarna känner igen den från sin egen barndom – vad roligt om de vill berätta sagan som de minns den på sitt eget språk!

När några av barnen i Rinkeby gick tillbaka till sina förskolor passerade de byggarbetsplatser på vägen – det var spännande att känna igen de olika maskinerna och fantisera vidare om historien.

Har förskolan ett eget litet land där barnen kan odla själva eller ett bra fönster för odlingar i krukor och tomma mjölkkartonger? Förutom utflykter till torghandel och koloniträdgårdar finns det många aktiviteter att följa upp sagan med både hemma och i förskolan. En påse solrosfrön räcker till många barn. Planschen ”Odla en solros” lär ut vad man ska tänka på.

Anamarija Todorov kompletterar med att berätta om sitt arbete på förskolan Norrgården i Rinkeby – jag blev inbjuden till en grönsaksfest för barn och föräldrar då vi också kunde samtala om värdet av barnens modersmål. Vill du läsa mer om sagolek för flerspråkiga barn – se ”Pärlor på svenska” och ”Flerspråkighet i förskolan – ett referens- och metodmaterial”.

Karin Sohlgren, f d barnbibliotekarie i Rinkeby